Mycket kunde bärgas direkt Direkt efter grundstötningen och under de följande två åren bärgades sammanlagt en tredjedel av lasten. Att lyfta skeppet av grundet var omöjligt. I stället gjorde dykare ett stort antal nedstigningar med dykarklocka. Trots förlusten av skeppet, kostnader för bärgningen och kostnader för resan, som tagit ovanligt lång tid, gav expeditionen intressenterna en utdelning på 17,2 procent. Detta berodde dels på att en del av lasten kunnat bärgas och säljas, dels på att försäkringen föll ut. "Götheborgs" första resa gav en utdelning på 48 procent. Den andra resan gav 40 procent. Och det var telasten som gav den största förtjänsten. Ytterligare bärgningar vid Hunnebådan gjordes under 1800-talet. I början av 1900-talet gjordes nya omfattande bärgningar av dykare i tung dykarutrustning, men sedan lämnades vraket åt sitt öde. Ingen trodde att det fanns något mer att bärga.